Jag måste säga att jag knappt kommer ihåg mitt första år med Lilo. För att från att gå till en person som behöver 7-8 timmar sömn för att fungera till att snitta kanske 3-4 timmar, i olika omgångar, i nästan ett år påverkade mig enormt mycket. Lilo ville ALDRIG sova på dagen. Och vaknade cirka en gång i timmen under natten. Hade man inte varit så kärleksboostad av oxytocinet (närhetshormonet) så hade jag gått under. [caption id="attachment_1018" align="aligncenter" width="690"] Min lilla sömntorterare.[/caption] Men efter att Lilo fyllt cirka ett år började hon sova desto mer vilket jag är så jäkla lycklig för (hon sover hela nätterna igenom). Men om det hade fortsatt? En som det fortsatte för är småbarnsmamman Mirijam som en dag kollapsade och fördes med ambulans till sjukhuset. Efter en lång medicinsk utredning slog läkarna fast att hon led av sömnbrist. Du kan läsa en artikel om henne HÄR där hon berättar: – Det finns ju en miljard självhjälpsböcker som handlar om hur du ska ha svalt i sovrummet, vad du ska äta, vad du ska undvika att äta, hur du ska träna och när. Men för småbarnsföräldrar som blir väckta ändå, finns det liksom ingenting. Det finns ingen tröst, inga goda råd. Bara en klapp på axeln. Jag tycker att vi borde prata mer om vad sömnlösheten gör med oss mammor. Ja, jag säger mammor eftersom det oftast är vi som är föräldralediga den tuffaste tiden. Och jag säger bara, om du är där just nu, en småbarnsmamma som känner att du är på väg att tappa det pga sömnbrist, du genomgår något som kan kan liknas vid tortyr. Jag har faktiskt gjort en artikel om just det där en ett forskningsteamet kom fram till att effekten av att bli väckt fyra gånger under en natt motsvarar endast fyra timmars sömn, även om man får sova sju timmar totalt. Något att tänka på.
