Så här på Alla hjärtans dag tänkte jag bjuda på lite kärleksklyschor och så kallade "visdomsord"... (Den här texten kan du även läsa i senaste numret av mama med Charlotte Perrelli på omslaget) Älskar du dig själv? Om ja – vad bra! Då är du värdig ett förhållande. Och du som inte älskar dig själv då? Sorry, du förblir singel… Bullshit. Så klart. Men ändå är det klyschiga “visdomsordet” högst levande. Jag pratar om klassikern: “Du måste älska dig själv innan du kan träffa någon”. Skulle en person som inte älskar sig själv inte vara värdig kärlek? Inte värdig att bli älskad? Der är ju absurt att sprida sån kärleksdynga! Jag är visserligen ingen relationsexpert, tvärtom har jag misslyckats med de flesta av mina förhållanden, men det är Michael Larsen, som just jobbar som relationscoach. Han skriver så här på sin blogg: “Du måste inte älska dig själv först! Du måste inte vara i ett förhållande för att vara någon där allt är som det ska. Om du bara visste hur många självhjälpsböcker och coachingråd som skapat känslor av otillräcklighet. Du måste ingenting! Inte ens vara lycklig”. Hur bra? Du måste INGENTING. Det om något tycker jag är ett bra visdomsord att sprida vidare. Och kärlek kan ju faktiskt göra att man tycker om sig själv mer. Om min partner tycker att jag fantastisk och älskar mig så blir ju jag starkare av det. Jag har upptäckt flera sidor hos mig själv som jag älskar – genom andra människor som tycker om mig. Även Cecilia Salamon, som är journalist och författare till den bra boken “Fuckboy – praktisk handbok i konsten att dejta”, dissar samma visdomstjafs: ”Jag skulle vilja ändra det till man måste LÄRA KÄNNA sig själv innan man kan älska någon annan’. Det är nog få personer som går runt och älskar sig själva hela dagarna, vanligare än nog att man accepterar sina brister – men älskar dem? Det har jag svårt att tro!”. Jag älskar inte mig själv i alla lägen, och jag tycker att det är helt rimligt att inte göra det. Men jag har aldrig sett det som ett hinder för ett förhållande. Istället har jag alltid varit lívrädd för att älska någon och därmed ta risken att bli sårad. Så är det ju med kärlek – man måste lägga en stor jäkla insats som man kan förlora. Men om man inte spelar kan man ju aldrig kamma hem storvinsten. Klyschigt? Jag vet...
