I morse vaknade jag upp till en ny fas i mitt liv, eller egentligen så vaknade jag upp till mitt vanliga liv: mitt singelliv, som är mest van vid. Jag bestämde mig helt enkelt för att vara själv. Orsaken är ganska enkel: Jag kommer aldrig att vara i ett förhållande som inte ger mer än det tar från mig. Och nu var jag i det läget. Förmodligen han också. Hur jobbigt det än är att ta klivet ur ett förhållande så är det nödvändigt om man faktiskt inte känner sig harmonisk i det. Jag och M, hur vansinnigt mycket jag än tycker om honom, är helt enkelt inte rätt för varandra. Jag är så klart ledsen, men känner mig stolt över beslutet att välja mig först. Jag behöver vara hel – för både min och Lilos skull. Jag har inte tid, ork eller lust att oroa mig över annat. Jag har tänkt så mycket på kloka och fina Ann Söderlunds ord i det här instainlägget nedan. Och det hjälpte mig faktiskt på vägen! "Gå din egen väg nu. Fortsätt bara så" https://www.instagram.com/p/BGWuuoEJTt9/?taken-by=annsoderlund
