Vilka är egentligen de viktigaste ingredienserna i ett förhållande? Enligt en forskare finns det tre saker som verkligen behövs för att nå fulländad kärlek. Månadens krönika i nya mama handlar just om det: Det finns en mening i en låt som jag ofta har i mitt bakhuvud. Det är För förhållanden är sällan smärtfria. Jag var ihop med en person i nästan två år för att efter att det tog slut ställa mig själv frågan ”Var det värt det?. Svaret var då så självklart: ”Nej, absolut inte”. För energin han tog av mig var så mycket större än den kärlek vi hade. Det är också därför jag så ofta tänker på den där frasen. För det minsta man kan hoppas på i ett förhållande är att en relation inte tar mer smärta än vad den ger kärlek. Alla relationer går så klart upp och ner, men om den inte går mer upp än ner finns det ju ingen mening att vara tillsammans med någon. För varför är vi egentligen i ett förhållande? Vad får vi ut av att leva i tvåsamhet? För mig handlar det om att ha livskamrat i vått och torrt som ger trygghet och som får mig att växa som människa. Och att jag vill göra detsamma för min partner. Enligt den amerikanske kärleksforskaren Robert Sternberg handlar det om balansen av tre viktiga ingredienser för att nå det han kallar fulländad kärlek i ett förhållande (ur boken ”21 sanningar om kärlek”): Vänskap, Passion och Framtidslöfte. Och för att förklara kort, i Vänskap ingår att du känner dig nära din partner, att du känner ett band emellan er och att ni klickar. Att du känner lycka när din partner är lycklig och känslan att du alltid kan lita på honom eller henne. Med Passion menas kraften som leder till romantik, fysisk attraktion och din sexualdrift. Om med det sista, Framtidslöfte, menas att se förhållandet som ett åtagande, ett beslut, att du kan se er två leva ihop under resten av era liv. Och för mig låter den teorin helt begriplig. Jag tror nämligen inte att det är en slump att jag levt singel så pass länge som jag gjort – för jag har aldrig tidigare lyckats känna de tre ingredienserna – utan bara en eller två. Och jag inser också att jag valt personer som jag vet inte varit det jag behöver – kanske omedvetet, kanske av feghet. Och när jag fick Lilo för snart fem år sedan så ville jag inte ens ta chansen att släppa in någon i vårt liv – för tänk om det skulle vara en energislukare! Ingenting skulle få ta energi från mig och det viktigaste i mitt liv: min dotter. Sen kom en person in i mitt liv som jag inte kunde säga nej till. Så jag släppte in honom. Och nu finns äntligen de tre ingredienserna på plats. För första gången på väldigt länge. Och just nu bakar vi ihop dem till OSS och förhoppningsvis försätter att växa tillsammans, men även som individer. Det är kärlek för mig.
