Den här helgen har jag låtit bli att blogga. Allt i mitt liv har känts så sekundärt efter fredagens vidriga dåd (förutom Lilo så klart). Jag har inte kunnat sluta att tänka på den 11-åriga flickan och hennes familj. Inte heller den 31-åriga småbarnsmamman Maïlys från Belgien som promenerade längs Drottninggatan för att möta upp sina vänner. Hemma i Belgien finns 1,5-årig pojke som aldrig kommer att återse sin mamma. Och så den 41-åriga pappan Chris som lämnar fru och barn efter sig. Jag tror att jag har sagt till Lilo att jag älskar henne typ tio gånger om dagen den här helgen och jag kommer att fortsätta att säga det minst en gång om dagen i all evighet. [caption id="attachment_7347" align="aligncenter" width="720"] Min älskade älskling.[/caption] Och jag vill fråga er en sak: Om du är från Stockholm eller befann dig i Stockholm under helgen – hur lång tid tog det innan du fick ett samtal eller sms från dina föräldrar/eller andra väldigt närstående personer i ert liv? Ett samtal för att se att du var okej? Jag hade så innerligt hoppats att den andre av mina föräldrar hade ringt för att ställa frågan: "Är du och Lilo okej?". Mamma ringde så klart så fort hon fick nyheten. Men den andra personen har jag ännu inte hört något från... "Är du okej?" + "Jag älskar dig" = två jäkligt enkla meningar! Det här gör att jag tydligare vet vilken förälder jag INTE tänker bli i framtiden: den som har så mycket stolthet i sin kropp att man inte ens kan ringa och kolla att ens barn är okej när något fruktansvärt har hänt. Eller den föräldern som skyller sitt eget misslyckande som förälder på sina barn. Om Lilo av någon anledning skulle ta avstånd från mig i framtiden så kommer jag att göra allt för att hon inte ska göra det. Om jag gjort henne något så kommer jag att be om ursäkt för det 1000 gånger tills att hon förlåter mig. Jag kommer aldrig att köpa läget och tänka "nä, vill hon nåt får hon komma till mig". Det är bullshit. Man lever bara en gång – och det livet vill jag leva med mitt barn. Även när jag blir gammal. Jag kommer alltid att säga: "Är du okej?" och "Jag älskar dig". Alltid!
