Vi lever efter en jäkla massa normer. Och det finns speciellt två stycken som man anses nästan som misslyckad om man inte når/utövar: 1) Skaffa barn 2)Bli tillsammans med någon. Idag är det "Singles day", och det är fint att man firar alla singlar, absolut, men det känns mest som ett kommersiellt jippo. För ärligt talat – hur ofta firas singlarna i vanliga livet? Jag tycker oftast att singlar ses ner på, som att det ALLA förväntas sträva mot tvåsamhetsmodellen – och lyckas man inte skaffa en partner så är man inte riktigt lyckad i samhällets gemena ögon. Och singlar exkluderas ofta från middagar, semestrar, firanden, osv, för att man är just singel. Det är ju helt absurt att bli bortvald pga ens status! Inte någonstans tänker man på att singlarna kanske har valt att vara just singlar. Och även om man inte har valt att vara det så finns det inget som säger att man inte är lycklig bara för att man är EN. Så här kommer några råd till er i parrelationer så här på "singeldagen": • Bjud in ALLA på middag oavsett status. Kom ihåg: Det finns en speciell plats i helvetet för parmiddagar. • Sluta så ner på singlar. Sluta att tycka synd om singlar eller se dem som misslyckade. Beundra dem i stället för att de klarar allt på egen hand. • Kliv utanför normtänkandet. Vill någon leva själv, låt dem göra det. Vill någon ha ett öppet förhållande, låt dem ha det. Tvåsamhetsnormen är inte för alla.
