Jag har varit själv med Lilo i två veckor nu och igår var det hennes pappas tur att ha henne. Och det här är ungefär vad som händer i mig när vi skiljs åt: FREDAG 08.30 Lämnar Lilo på förskolan och tänker: herregud, jag kan göra vad jag vill HEEEEELA helgen. Freedom! 19.00 Kebab! Chips! Öl! Kolla på MINA tv-serier och INTE Scooby-Doo eller Ninjago. 20.30 Hm, lite tomt hemma ändå. Ingen som stör en eller vill förklara för mig varför dinosaurierna dog ut eller varför hon BEHÖVER hon älskar sina enhörningar så mycket. 23.00 Åhhh vad skönt att ha hela sängen för sig själv! 23.01 Vad ensamt det känns... Ingen som gosar in sig i min famn. 01.00 Vänta! Varför ligger jag i mitten av sängen? Varför har jag inte vaknat av en spark i ansiktet/magen/rumpan? Var är Lilo? Just det, hon är hos sin pappa. Försöker att somna om. LÖRDAG 07.30 Nej, nej, nej, jag vill inte vakna nu! Jag skulle ju sova ut som en tonåring! 9.00 Så tomt. Längtar efter Lilo.
