Jag har tänkt så mycket på en sak på senare tid. Ni vet när barn slår sig och en vuxen bredvid säger – "det är ingen fara, det gjorde inte ont". Det är en så konstig grej att säga, tycker jag! Som att barn inte får lov att känna smärta? Tänk om någon skulle säga så till en vuxen person? Typ "Det gjorde inte ont, Annika!"... Och samma sak när ett barn är ledset och man säger "Sluta gråta". Varför ska barn inte få gråta och uttrycka det som de känner? Jag förstår att man vill trösta sitt barn med att "du behöver inte vara ledsen" men att be barnet att sluta gråta är ju som att säga att det är något dåligt att gråta – och det är det ju inte! Jag tycker ofta att vi begär mer av våra barn än vad vi begär av oss själva. Tänk att berätta för någon hur man känner och då bli tillrättavisad av någon. Vill Lilo gråta så for hon gråta. Har hon ont någonstans så måste hon få berätta det för mig. Allt jag kan göra är att lyssna och prata igenom saken så att hon mår bättre – inte sämre.
