I går jag gjorde jag en sak som jag haft lite ångest inför: att låta Lilo sova i ett annat rum. Hon har ju sovit i sin spjälsäng bredvid mig, eller i min säng med mig, sedan hon föddes. Men i helgen möblerade jag om och nu har Lilo fått mitt sovrum som sitt rum. Själv har jag gjort om en del av mitt vardagsrum till mitt "sovrum". Vi bor i ju bara i en tvåa. Eller bara och bara. En två på 66 kvadratmeter på Södermalm räknas ju nästan som stort när man är en liten familj. Hur som helst, natt 1 var jobbig. Nog jobbigare för mig än för Lilo. Jag fick ångest över att hon skulle tro att jag övergett henne. Gud, jag måste verkligen sluta att tänka så, men fasen, hon har ju sovit med mig i två och ett halvt år! Hon vaknade i alla fall bara tre gånger. Trodde att det skulle bli värre. Och det var det. För mig. Jag låg halvvaken hela natten och lyssnade i fall Lilo skulle vara ledsen. Snart natt två. Väntar nu bara på att Lilo ska sluta att leka med min bh och säga "mamma, jag har tagit dina tuttar".
