I går var vi och kollade in Lilos dagis (jag vet att det heter förskola, men dagis låter gulligare). Det var vårat femteval i kön, jag var lite besviken, men det var supermysigt! Sex personer på 22 kids kändes också tryggt. Har hört att det finns dagis där man är en person för tolv ungar! Lilo fick feeling och gick (äntligen går hon!) runt och kikade fascinerat på de större barnen för att sen utbrista ett glädjetjut när hon hittade "byggrummet". Sen knatade hon runt, struntade ganska mycket i mig och Lilo-pappan. Det var fantastiskt att gå därifrån med en bra känsla och känna att personalen verkar jättebra. Det känns som ett stort orosmoment i mitt huvud har släppt. Lilos bästa kompisar: byggklossar.
