I onsdags såg min kollega Elin "Fifty shades of Grey" (pressvisning). Dagen efter blev hon sjuk och var henna från jobbet. I går vara jag på galapremiären av "Fifty shades of Grey" och i dag är jag hemma efter att ha kräkts hela natten. Jag ser detta som ett tecken på att man inte behöver gå och se en film som är kriminellt klyschig om en man som egentligen är mer intresserad av att kontrollera än att ha sex. Om en terapeut skulle se filmen skulle den kunna upptäcka rätt många diagnoser hos den kontrollerande Grey. Slutsats: sexet är inte speciellt chockerande (jag trodde att det var grejen) och jag kan jag överhuvudtaget inte förstå tjusningen med honom. Alltså Grey, inte skådisen Jamie Dornan. Han kan inte ro för att hans rollkaraktär är avtändande.
