Fick ett mejl: "Hej Annika. Ska väl börja med att tacka för en bra blogg! Hittade hit efter att min son föddes och jag ser dagligen fram emot dina inlägg :) Har en liten fråga, vet inte om du har möjlighet att svara men jag skulle uppskatta om du kunde skriva hur vardagslivet är som ”singelmamma"? Jag är grymt impad av alla ensamstående mammor (min mamma var ensamstående med fyra barn i några år!) och IMPONERAD är inte ens en överdrift. Jag har en son på 10 år, och nu en liten på 8 månader. Har en sambo men han jobbar mycket och långa pass så jag är ensam typ hela tiden och jag hållet på bli lätt galen! Eller så är det bara min stresströskel som är exceptionellt låg och min curlingfaktor hög, för hur lyckas man? Duscha? Bajsa? Laga mat? Äta lunch? Hänga tvätt? Behålla vänner? Prata i telefon? Allt medan den lille skall lära sig krypa, sitta, ställa sig, gå!!! Jag får ju sitta på golvet typ non stop för att den över modige lille Herren inte skall slå sig gul och blå. Kan inte minnas att livet var så här stressigt första gången. Haha. Så Annika, snälla, berätta, hur får DU ihop livspusslet?" Mvh R-M (impad mamma i förorten) Hej R-M! Så här: Jag får egentligen inte ihop det eftersom jag utöver att vara mammaledig också jobbar cirka två dagar i veckan (för att ha råd att bo kvar i min lägenhet på Södermalm). Utan hjälp från min mamma och min bästa vän Terry skulle jag inte få saker att funka. Jag tror inte att din stresströskel är låg eller att din curlingfaktor är hög – du har två barn! Duscha? Alltså, när man får duscha själv. Länge… Vilken lyx! Nu duschar jag med Lilo. Hon sitter och leker med schampoflaskor och sånt på golvet och verkar tycka att det är mysigt och kul med vattnet. Bajsa? Hahahaha. Lilo får stå ut och hänga med in på toaletten. Knepet är att ta med en ny pryl hon aldrig har sett tidigare att leka med. Laga mat? Nej, har ingen ork över efter lyftande, jobb, matande, lek, och så vidare. Jag räknade på hur många kebabrullar (kebaben ligger fem meter från min port) jag har ätit på ett år och kom fram till att siffran måste vara på ungefär 200. Äta lunch? Nej. Snickers och kexchoklad + latte. Hänga tvätt? Babybjörnen! Skulle aldrig ha klarat mig utan selet. Hade jag haft ett större badrum hade jag investerat i en egen tvättmaskin i stället för att böra 10 kilo upp och ner i trapporna. Behålla vänner? Nja. Jag är inte lika populär att hänga med nu när jag är en ensamstående morsa. Det är tydligt. Jag har alltid varit en sån där person folk alltid kan ringa när de vill göra nåt eftersom jag nästan alltid varit ute och inte har någon partner att ta hänsyn till. Nu är jag mest hemma om kvällarna. Inte lika kul för dem. Helt förståeligt dock. Prata i telefon? Tack gode gud för sms och tummen! Helt enkelt, jag får inte ihop allt, men jag har accepterat att det är så här läget är och jag har förlikat mig med situationen. Jag försöker att inte stressa upp mig, inte ha några måsten (förutom jobb) och ta dagen som den kommer. Det blir enklare så. Jag vill inte bli en irriterad mamma till Lilo. Hon är ändå det bästa som har hänt mig och gör mig så overkligt lycklig. Det tänker jag alltid på när det känns som att tio elefanter har gått över min kropp och jag helst bara vill sova i tre dygn.
