Nu har jag börjat jobba helt igen. Och orsaken till att Lilo gav mig den här blicken i morse är att jag i dag fick väcka henne tidigt för att lämna henne till pappan innan jobb. Det är ett pussel det här med barn när man inte lever ihop med barnets andra förälder. Men den stora fördelen - DEN STORA FÖRDELEN - är att man får sova en del nätter utan att bli sömnstörd. Herregud, ibland är det ju som kinesisk tortyr att sova med liten person. Och det här är faktiskt något jag undrar över när det kommer till par: varför unnar de inte sig fler ensamnätter? Varför reser inte ena halvan oftare i väg med vännerna, sover hos en kompis, går ut – egentid är ju sjukt härligt och viktigt! Jag tycker liksom att många par ofta verkar göra allt tillsammans för ofta. Man måste väl våga sära på sig mer när man är i ett förhållande med kids? Eller är det "det dåliga samvetet" som spökar? Get over it, i så fall. Din partner och bebis klarar sig galant utan dig en natt, ett dygn eller längre tid. "Om jag klarar mig utan mamma? Det ser du väl att jag gör!"
