Kvar på BB och efter 1,5 dygn utan att kunna resa mig från sängen (pga en blödning, typ som ett blåmärke inifrån) så har jag stått på benen i fem minuter - halleluja moment! Babyn mår bra, så jag klagar inte på läget med kisspåse och så, men frågade barnmorskan nojjigt: "Men vad händer om jag blir bajsnödig?". "Då löser vi det", lovade hon. Just nu ligger jag och ammar henne, och jag visste att hon, liksom jag, skulle vara ett litet matvrak. Ja, hon gillar verkligen min milkshake. Och jag, jag älskar allt med henne. Hej!
