Gravid och hånad – det är lite så alla de här förlossningstipsen får mig att känna som ensamstående. Jag förstår att man inte vill exkludera partnern i det hela, det vore inte schyst, men i framtiden kanske babygrupper, försäkringsbolag, med flera, även ha en kategori för ensamstående. I dag får jag dessa råd av Babygruppen (eller råden är till min partner, som jag alltså inte har): "Din roll under förlossningen är ju att stödja din kvinna, att tro på hennes förmåga att klara av den stora prestation som en förlossning innebär. Om du vet vad hon fasar för kan du bättre hjälpa till när just det händer." Peptalk till "din kvinna", nej det känns ju inte alls krystat. "Sista veckorna, dagarna innan; Din kvinna kan tappa tron på att barnet någonsin ska komma ut, hon sover kanske dåligt och är svullen och trött i kroppen. Erbjud henne bästa platsen hemma, ordna så hon kan halvsitta riktigt bekvämt med fötter och ben upp så att svullnaden minskar. Skäm bort henne med omtanke. Försök att uppmuntra henne att vila på dagarna om hon inte sover så bra på nätterna. Det är normalt att sova dåligt i slutet av graviditeten." Hahahaha. "Som partner kan du hjälpa till med mer handgripliga saker nu; t.ex. massage som ofta är skönt på ryggen eller fötterna, en värmedyna under magen, eller kanske ett varmt bad som också är smärtlindrande. Försök hjälpa henne att hitta sköna ställningar så ni båda kan vila tills det är dags att åka till sjukhuset." Jo, men absolut, jag ska ringa honom: "Tja, kan du komma över och massera mina fötter?". Och för övrigt: Det här bokens (som jag fick av mvc) omslag är skrattretande och omodern. "Den nya familjen"? Den nya familjen är ensamstående.
