Förlossningen börjar närma sig och jag funderar återigen på min roll respektive den blivande pappans roll under födseln. Jag vill ju så klart att han ska känna sig delaktig (eller i alla fall inte exkluderad) under förlossningen, men samtidigt säger de flesta att man skiter rätt mycket i partnern just då. Och eftersom vi inte är ihop så känns den här situationen rätt märklig på många sätt. Ska jag liksom tänka på att vara artig under tiden? Kan bli svårt. Tinka lämnade denna väldigt roliga kommentar tidigare: "Läste ditt inlägg om mannens roll under förlossningen! Tror mig, han har ingen! Det är du och barnmorskan! Om min man skulle ha vågat röra mig under någon av mina förlossningar skulle jag antagligen ha begärt skilsmässa där och då. Men efter förlossning nr två fick han sig av barnmorskan. Lillebror hade precis kommit ut, barnmorskan är igång med att sy mig, då ringer mannen till sina föräldrar och berättar och vet du vad han säger? Jo, - Det gick jättebra, verkligen en smärtfri förlossning!!! Då vänder sig barnmorskan om och ger honom en liten smäll över huvudet! Jag fick ett fullständigt hysteriskt skrattutbrott och mannens föräldrar i luren trodde att något jättehemskt hände! Jag älskar fortfarande den barnmorskan!" Så min fråga är: hur var det för er? Behöver jag få dåligt samvete om jag är "oartig" om jag helt plötsligt skriker: "Men håll käften! Det är jag som föööööööder!!!!".
