Jag börjar bli en aning stressad. Om jag ska ska skaffa ett syskon till lilla Lilo, så måste jag börja fundera över att göra det på helt egen hand. Ingen pappa som hjälper till, utan sperma från nån dansk typ. För att räkna med att träffa någon som man vill ha barn med, och som vill ha barn med en, känns ganska avlägset. Och jag har inte all tid i världen innan kroppen kastar in handduken. Och det här med att frysa ner sina ägg, eh, ja, man ska tydligen ha en partner/person som kan befrukta dem. Så även om jag gör det, så måste jag ha en fysisk människa vid min sida när det är väl är dags att använda äggen, inte någon vänlig själ som kommit i en kopp. Känns rätt omodernt ändå. Det är inte så att jag inte tror på kärlek, jag har bara väldigt svårt att få det att funka på riktigt med någon. Ett litet syskon kanske?
