I dag var jag och min vän Linda på NK:s barnavdelning för att köpa presenter till våra vänners lilla baby (fem dagar gammal!). Lindas dotter Bibi, 1 år, var också med oss, sittandes i vagnen. Bibi är den gulligaste unge jag vet. Ingen bebis har så lätt till skratt som den här lilla har. Och så har hon helt knallblå, fantastiska ögon. Vilket en farbror, typ 60, uppmärksammade i NK:s hiss. Farbor: Vilka blå ögon hon har, vilket ljust hår! Jag måste titta på henne igen. Jag: (Skämtar) Ja, hon är en riktig liten arier. Farbror: Ja, det finns ju tyvärr inte så många av dem nu för tiden. Sen kollar han jättekonstigt på mig. Och jag kollar ännu mer konstigt på honom. Man förutsätter ju att alla är för mångfald. Eller jag gör det i alla fall. Och man ser ganska tydligt på mig att jag inte är helsvensk och att jag är gravid. Det ligger ingen liten blondin i mage. Hur som helst, jag och Linda blev väldigt ställda. Och det är inte ofta jag inte har svar på tal, men den här farbrorn lämnade mig speechless. Jag ska aldrig mer skämta på NK.
