Miljöpartiets Gustav Fridolin var i och gjorde sin paradrätt – en räk- och cajunpaj. Och jag har haft väldigt svårt att släppa den lustiga intervjun Agneta Sjödin gjorde med honom. Eh, har någon av dem varit med om något i livet, eller lyssnar Agneta (som låter som att hon pratar till ett barn) bara inte på vad Gustav svarar? Jag gillar både Agneta och Gustav, men jag kan inte sluta att skratta åt den här intervjun: Agneta: – Hur var du som tonåring? Gustav: – Så här, när jag fick barn så fick jag en låt skickad till mig av min mamma, en låt av Björn Afzelius med textraden ”jag vill ett ha barn som en dag kan berätta vad man skriver på sydfranska dass, hur man spränger kasinon i luften och att man aldrig bör veta sin plats. Agneta: – Oj! Gustav: Det lärde jag mig då ungefär. Agneta: – Oj, du var helt vild alltså? Gustav: Ja, njej, jo... Agneta: – Har mamma berättat att hon satt hemma och var orolig? Gustav: – Ja, när jag fick den här låten tyckte jag att det var en skön efterhandskonstruktion. För just då tyckte hon inte att det var jätteroligt att jag tog reda på vad de skriver på sydranska dass och tågluffade runt med kompisar. Agneta: Wow, wow – men du behövde väl bryta dig loss där, det var väl så.. Men sen så lugnade du ner dig eller hur? Gustav: Jo, nu är jag ganska lugn, haha, Jag att hoppas regeringskollegorna inte i morgon är rädda för att jag ska sticka ut på en ny tågluff. Nej, jag har inte uppfattat att det är en rädsla som går. Alltså, Gustav var en vild tonåring: han tågluffade? Och Agneta ser det som att han behövde bryta sig loss? Hahaha, jag kan inte sluta skratta åt detta.
