Under den här helgen blev det så påtagligt att jag är singel. I lördags var jag och Lilo på babysim och man skulle skicka bebisen mellan varandra parvis. Sen gick jag och träffade upp en kompis som hade kärleksbesök från Barcelona. Sen gick jag på 40-årsfest med Lilo i babyselet. Jag kände ingen annan än personen som fyllde år och hans gulliga flickvän som hade ordnat fin överraskningsfest för honom. Det slog mig att jag aldrig fått någon överraskningsfest eller fest fixad av någon av de få jag varit ihop med. Det sved på något sätt och jag kände mig så felplacerad på festen med bebis. Det är inte synd om mig, men jag saknar någon vid min sida. Jag saknar kärlek. Och i dag blev jag deppig av detta. Men nu ska jag och Lilo gå på sångstund och kolla på djur. Det kommer att göra mig glad igen. För Lilo och små ulliga djur ligger ändå högst på min feel good-lista. Alltid. Nr 1 - alltid.