Jag läste intervjun med Annika Norlin i DN i går och kände igen mig rätt mycket i hur relationen till kroppen förändras med graviditeten. Jag var mer kroppsnojig innan jag fick barn. Nu finns det liksom en orsak till att jag har större höfter, hängigare tuttar och en rundare mage. Och jag överraskad hur okej jag känner mig med dessa förändringar. Annika (Hello Saferide och Säkert!) i DN: – Jag skrev låtar när jag var gravid som jag var tvungen att skriva om efter att barnet var fött för att de var alldeles för hormonindränkta. ”This body”-texten var jag till exempel tvungen att skriva om flera gånger då den i början var mer som en kamplåt för Kristdemokraterna. Men låten handlar om hur graviditeten och att få barn fick mig att bli nöjd med min kropp. Jag ville inte sjunga till mitt barn som alla andra gör, utan ville sjunga till min kropp. Om försoningen med den. – Jag har aldrig mått så bra som när jag var gravid. Jag hade innan dess inte haft problem med hur min kropp ser ut, utan snarare med hur den har fungerat. Just det här att jag under uppväxten i Jämtland saknade den rejäla arbetskropp som var idealet där, utan i stället fick en späd kulturkropp. Det har jag hela tiden burit med mig och i och med graviditeten så fick min kropp plötsligt en funktion. Och då insåg jag också att jag inte är så jävla viktig, att jag är bara en del av ett större kretslopp. Foto: Razzia records
