Det är märkligt. Ett år har gått så vansinnigt snabbt och ändå känns det som jag har haft Lilo typ jämt. Hon är klart det bästa jag har gjort i mitt liv. Under det här året har det hänt stora förändringar hos mig. Jag har tampats med ångest under stora delar av mitt liv och det "mörkret" har det här året knappt varit märkbart. Jag antar att min kropp i stället valt att fokusera på Lilos liv, i stället för mitt. Man kan säga att jag under detta år fått en paus från mörkret i mig och i stället gått omkring som på moln – på grund av lilla minipersonen Lilo. Jag kan inte ens med ord beskriva min kärlek till henne. Hon är så vansinnigt cool, glad, viljestark och nyfiken. I dag blir min lilla Mjölkgris 1 år.
