I dag testade jag att träna BabySteps på Sats för första gången. Egentligen är det en idiotisk träning för mig eftersom jag är sämst på att koordinera och kombinera steg. Jag ser ut som en packad älg typ. Men jag svettades i alla fall. Och Lilo var inte helt nöjd och grymtade emellanåt för att slutligen somna i bilbarnstolen (hon vägrade Sats-mattan). Men för att vara ärlig, det är tusen gånger skönare att träna själv, utan 20 bebisar som skriker och känna vad-i-helvete-är-det-här-blicken från min avkomma. Jag tänker att det är en bra mental paus från babylivet: svettas själv med sin egen favvomusik i lurarna och få basta länge efter (när man får chansen alltså). För övrigt gick Unni Drougge in i barnstolen utan att be om ursäkt. Hon såg ut som hon skulle gå på nattklubb. Kul för henne. Roligare att sova än att träna.
