Jag antar att det är så här det kommer att vara tills att Lilo blir gammal, att jag får hugg i hjärtat varje gång jag lämnar henne efter mina tre dagar. Om tre dagar ser jag henne igen, och även om det är härligt med egentid så längtar jag ihjäl mig. Och vad gör jag då under de här tre dagarna förutom att jobba? Jo, en kväll går till att gå ut och hänga med nån kompis. En kväll går till att städa, skrubba bort Lilos teckningar på golvet och tvätta. Den tredje kvällen går till att träna. Om jag har ork. Ibland väljer jag i stället att ligga på soffan och bara äta junk. Under de här dagarna pratar jag nån gång med Lilo genom FaceTime. Eller pratar och pratar, men vi kommunicerar och Lilo skriker alltid "mamma!". Det är ljuvligt. Känns skönt att hon inte glömt bort mig. Dag tre kan jag närmast beskriva som (kan jag tänka mig) att jag ska hämta hem en hundvalp. Jag kollar på klockan var tionde minut och typ springer till dagis. Och sen när jag kommer och Lilo ser mig – det är den bästa känslan som finns – och hon springer mot mig och bara: "maaaaaammmmaaaaaaa!".
