Jag är och äter middag med två vänner. Bredvid oss sitter en välkänd medieprofil med sin son som är i 10-årsåldern. En kvinna, kanske pojkens mamma eller pappans flickvän, är också med. De får in nån typ av sallad och pojken säger stolt: "I det här är det bara 170 kalorier". Varav kvinnan svarar: "Nej, det är bara 150 kalorier". Mannen, som ofta debatterat i föräldrafrågor, sitter tyst och tuggar i sig sin mat. Säger ingenting. Lägger sig inte i. Jag antar att den här lilla pojken kan hela jävla kaloritabellen tack vare dessa två "vuxna" individer. Herre gud. Jag vill röva bort pojken. Tvätta hans hjärna. Ge honom tårta. Och de vuxna, ja, jag känner bara äckel för dem - och jag önskar dem all övervikt i världen.
