Varför anses det manligt att äta mycket och rustikt och kvinnligt att äta lite och lätt? Som att aptiten och vad man föredrar för käk sitter i könet? I veckan fick jag ett pressmeddelande om en ny onödig kokbok: "Manlig mat" av den brittiska matskribenten Simon Cave. Förlaget berättar följande om boken: "Här får den moderna mannen lära sig allt om hur man helsteker en spädgris" och "200 recept med maskulina förtecken. Vi snackar Vindaloo inte kycklingsallad. Grillade lammracks inte fläskgryta. Blåmusslor i öl inte toast skagen. Roquefortpäron med valnötter inte Pannacotta. Cocktails med flammande Absint inte Piña Colada”. Fy fan. Har ni hört nåt larvigare? Jag vill piska alla inblandade i de här dumheterna med bacon. Och det här är inte den "perfekta presenten till män”. Eller jo, möjligtvis till Per Morberg, Obelix eller en orch. Bok som säger typ: har du penis vill du stycka gris. Har du vagina vill du dricka kokosdrink.
