Jag är väldigt bra på att oroa mig. Lilo är tio månader och jag oroar mig redan för hennes skolgång. Tänk om någon är dum mot henne? Tänk om någon slår henne? Tänk om hon bli mobbad? Varje gång jag går förbi en skola och ser barnen leka får jag de här obehagliga tankarna som gör att jag nästan vill spy. Det är min mardröm i livet, att Lilo ska komma hem och säga: "Mamma, jag vill inte gå till skolan. Alla hatar mig". Och så läste jag den här artikeln om mamman som tog sina två döttrar ur skolan för att hon inte hade något annat val. "Den utlösande faktorn var när den yngre dottern ringde och grät och berättade att hon blivit uppträngd mot väggen i korridoren och dragen i håret av tre andra barn. Och det var bara kulmen på trakasserier som hon och hennes storasyster utsatts för i skolan under flera års tid, berättar Victoria. Inte varje dag, men i alla fall varannan eller var tredje." Fy fan, säger jag bara. Hjältemamman Victoria med sin två tjejer. Foto: Kvällsposten
