Alltså, att åka på semester singel med minibebis till varmt land... Jag vill skriva att det är fantastisk, men vet egentligen inte riktigt hur jag tänkte. Mysigt, visst, men jag känner mig så låst. Paren jag reser med kan ju hela tiden turas om att bada, promenera, sova, osv. Och det är så varmt att Lilo bara klarar att vara under parasoll en kort tid och sova i vagnen mer än 30 minuter vill hon inte under dagen. Så vi hänger mest i det svala rummet. Visserligen har jag min bästa vän här som hjälper mig. Men jag får dåligt samvete för att det känns som att jag belastar honom hela tiden. Vill att han ska få njuta av sin semester till fullo. Nästa gång reser jag när Lilo har blivit lite äldre eller tvingar med Lilo-pappan. Och vännerna. Det blir roligast så både för bebis, mig och alla andra. Alltså, vilken respekt jag har för alla singelmammor som har bebis/barn helt på egen hand! Skönt att vi har denna perfekta utsikt från rummet!
