Efter en lång resa från Mexiko är vi äntligen hemma. Lilo - min fantastiska jäkla bebis - har haft sånt tålamod. Under 15 dagar har hon skrikit riktigt argt en enda gång då hon var varm och supertrött. Hela flygresan hem har hon skrattat, lekt eller sovit. Men så kom vi hem och efter ett par timmar så brast det. Som att hon bara "nu räcker det dumma mamma!". Hon började tokgråta som aldrig förr. Med riktiga tårar. Otröstlig. Det är typ första gången hon gråter så sedan hon var en månad gammal. Nu har vi i alla fall sovit ett par timmar och Lilo är nöjd igen. Jag ska inte resa så långt med henne igen på ett tag. Hoppas nu att jetlaggen inte påverkar henne för mycket. På torsdag blir Mjölkgrisen fyra månader.
