I går kväll vara jag barnfri och passade på att gå på tre olika "tillställningar" i stan. När jag kom till den sista, en superkul middag, så släppte den mycket unga dörrvakten in alla i mitt sällskap, tittade sedan på mig och sa: "du vet om att det bara är för middagsgäster nu?". Jag bet mig hårt i tungan. Och svarade artigt: "absolut, och jag är inbjuden". Det var länge sen jag kände mig så förolämpad. Förmodligen hörde jag till de äldsta personerna på stället, men jag är tveksam till att männen i min ålder fått samma fråga. Jag gissar att det var min ålder som var problemet. För jag var hel och ren, så att säga. Det jag kände för att säga till denna miniman var: "du kanske ska vänta med att kliva ut i arbetslivet tills att du kommit i målbrottet och fått åtminstone ett strå på pungen". Men jag sa det inte, för det är sånt som just en äldre person skulle säga. Bild från Terrys instagram från middagen: Jag och fina Fanny (som är betydligt yngre än mig, men som aldrig får mig att tänka på ålderskillnad).
