Jag har varit utan Lilo sedan lördag kväll. Hade en lista på cirka 30 måsten att göra. Städa, jobba, svara på mejl och så vidare. Bestämde mig i stället för att skita i alla måsten och gick i stället ut och festade på lördagen med hemkomst 06.30 och sov till 13 som typ en 18-åring. Och i går hängde jag över sex timmar på Urban deli. Det som jag levt ett annat liv i snart två dygn. Jag längtar så mycket efter Lilo så att det gör ont i mig, men - man behöver sin ensamtid till att få göra precis vad man vill! Om ett par timmar kommer jag vara med min lilla mjölkgris igen. Finns inget bättre än när hon skrattar och sträcker ut sina knubbiga armar mot mig och säger: mamamamama. Och sen gör pruttljudet. Fantastiskt söndagshäng med Jon, Apollo, Terry och Fanny som tar bilden.
