För 18 månader (graviditet + Lilo) sen så hade jag kanske inte brytt mig. Men när jag i veckan åkte buss i Stockholms innerstad och chauffören pratar om en fest med någon på andra sidan iphonen (inte ens med lurar) så kokar det i mig. Ni som ofta åker buss med barn vet att varje gång man stannar hastigt så hänger vagnen med i rörelsen. Och att köra en buss ofokuserat ger just såna hastiga stopp. Och jag vill inte krocka och inte heller att han ska köra på någon då han är helt ofokuserad. Och vad gällde då det "viktiga samtalet"? Jo, hans fest han skulle ha i helgen – "ja, köp med kaffe". Och så babblar han och babblar. Jag har inget problem med att chauffören svarar snabbt i sin telefon, det kan ju vara nåt superviktigt. Men att ha en lång diskussion om sin fest och det där jävla kaffet... När jag gick av sa jag ingenting till honom, fast jag ville. Det handlade inte om att jag inte vågade ifrågasätta honom, jag ville bara inte lämna Lilo själv i vagnen då jag stod cirka tio meter i från chauffören. Till skillnad från den här så kallade busschauffören så bryr jag mig om Lilos säkerhet. Men den här personen bryr sig mer sitt jävla java än de cirka 30 personerna på hans buss. Må du sätta ditt kaffe i halsen, din luffare till busschaufför. Obs! Apan på bilden har ingenting med artikeln att göra. Dock tror jag att de kör lika bra, han och chauffören.
